Blogga?
Ok, så jag har slutligen låtit mig övertalas av min käre PIC (partner in crime) att bli ännu en bloggande droppe i blogghavet.Technically challenged som jag är, men okuvat lojal min supernördiga vän, lyssnade jag milt motvilligt på vad som skulle vara så fantastiskt och uppfriskande med bloggandet. För det hade jag inte förstått. (Och det gör jag fortfarande inte riktigt.)
Inte nog med att jag fortfarande har en aning svårt att acceptera datorn som min vän och inte fiende. Tanken på att andra, vem som helst, skulle kunna läsa vad jag i ett ögonblicks infall får för mig att skriva ner, med alla dess stavfel och grammatiskt inkorrekta meningar (jag har insett att jag är en dataskärmsdyslektiker)... och inte minst, en hel massa blaj, verkade inte alls uppfriskande. Nej, ett kontrollfreak och en smula överambitiös som jag är har det snarare verkat som en ganska ansträngande företeeelse. Fram tills nu.
PIC fick mig till slut att se poängen, för min egen del, med att blogga. Att kunna skriva om allt, men framförallt, att skriva om absolut ingenting.
Grubblare som jag är tänker jag ofrivilligt alldeles för mycket på allting, i synnerhet saker jag helst inte skulle vilja tänka på alls. Att faktiskt kunna fokusera tankarna på att skriva om ingenting, reflektioner över dagen, petitesser i vardagen, filosofera flum och upprepade gånger konstatera tingets tillstånd, det är faktiskt ganska... ja, uppfriskande.
Eller så upptäcker jag att det är jävligt tråkigt och banalt och traskar vidare som en alien i min egen generation och dess teknikdjungel. (troligt)
Eller så blir jag frälst och utvecklas till en inbiten bloggare som skriver med djup och insikt. (icke troligt)
Eller så blir jag periodare med bloggeriet som med mycket annat. (mycket troligt)
Hursomhelst, nu är blogg-isen formellt bruten. Skål!

0 Comments:
Post a Comment
<< Home