Cut Me Some Slack Dammit

Framtiden är här

En sak som jag har kommit fram till, eller snarare sakta förstått och numera också orkar inse. Någon har (överväger att använda ordet ljuga men det kanske är för starkt...) inte varit ärlig mot mig. Är undanhållande av sanningen eller en "förmildrande och redigerad version av sanningen" att ljuga? Kanske inte.

Jag tror inte att det gjordes för att såra mig, snarare tvärtom. Men när den ärliga versionen av sanningen i slutändan ändå kommer fram så är det mer sårande än att få höra hur det var från början. Jag kan inte låta bli att känna mig sårad igen... Hur den andra personen än har tänkt så känner jag mig mer värd av att få höra sanningen. Och det är alltid lättare att gå vidare från något efter att alla kort lagts på bordet. I stället för att inte kunna låta bli att undra över vad som var sant och vad som inte var det, varför vissa saker blev sagda och andra inte. Var jag inte värd mer? Betydde jag inte mer än att vifta undan med första bästa (och lättaste) förklaringen?

Men jag har lagt det bakom mig, oavsett hur modifierade och hur nära eller långt ifrån sanningen det som blev sagt var. När jag har erkänt för mig själv att jag har känt mig sårad länge, men bara inte velat erkänna det.

Just att bara kunna erkänna för mig själv öppnar för så mycket nytt och positivt. Jag orkar inse att jag förtjänar bättre, och har det nu. Jag har insett att jag inte tyckte att det var ok, det är lättare att gå ifrån det och se det fantastiska i det som finns framför mig just nu.

Någon är så underbar att trots att klockan är sent slagen strax kommer hit med hemlagad soppa... Det känns som att jag äntligen har kommit över en tröskel och vågar hoppas på framtiden. Och det är något som kittlar lite i magen... :)

Orkar inte planera för framtiden nu, vill bara njuta av att finnas här och nu, tillsammans med någon annan...

posted by Bernie @ 11:54 PM