Cut Me Some Slack Dammit

Ångest, Bakfylla och Bränder (nästan)

Vaknade halv fyra i morse, fortfarande full som ett as. Med kväljande dagen-efter ångest dessutom kan jag tillägga. Varför har jag fortfarande inte lärt mig att hålla tyst när jag är full som ett svin/hög som ett hus? Som om det inte redan finns ett oöverskådligt berg med tidigare misstag… Gjorde den mest patetiska fylleklassikern, ringer upp folk och utövar verbal diare. Tårar, gräl, ångest, saknad, ilska. Urlöjligt. Onödigt. Apbeteende. Har nu halkat ner många steg på min inre värdighetsmätare.

Började inte jobba förrän klockan tio, men kunde inte somna om. Hann få sisådär 15 sekunder av bliss när jag återfick ett något sånär medvetande, innan jag kom ihåg vad jag gjort. Det var bara att glömma att försöka somna om.

Övervägde att gå ut o springa för att jobba av lite ångest, men när jag tog in mitt fysiska tillstånd i beslutsfattandet insåg jag att det nog inte var en sån bra ide. Gav mig ut för att istället gå en rask morgonpromenad med min hund. Hon tittade på mig som om jag hade föreslagit att cykla jorden runt i rosa kanindräkt. Jag fick gå själv. Med min bäste vän mp3-spelaren begav jag mig ut på grusvägarna men var tvungen att stanna cirkus var tjugonde meter och fokusera all min energi på att inte kräkas. Kände mig en halv liter maginnehåll nyktrare när jag kom hem.

När jag till slut lyckats tvinga mig själv genom en duschning och svalt några klunkar kall och klumpig välling som vägrade stanna i magen var det bara att pallra sig iväg till jobbet. När jag kommer dit upptäcker jag med lättnad samt förskräckelse att min kollega är precis lika bakfull jag själv.

Det blev en long-ass day… Vi skulle dessutom grilla. Där står vi, stans mest inkompetenta grillare och försöker få fjutt på den förbannade kolgrillen. Var ett tag rädd för att min alkoholhaltiga andedräkt skulle antända. Som tur var gjorde den inte det. Men det gjorde inte grillen heller. Några tändsticksaskar och några flaskor tändvätska senare slutade grillen att löjla sig och började brinna. Mycket. Väldigt mycket. För mycket. Hann visualisera hela skräckscenariot med brandbilar, ambulanser och poliser. Hann dessutom försöka avgöra vad som skulle vara värst, att huset med omnejd brann ner, eller att bli avslöjad med att vara på jobbet med den fortfarande skyhöga promillehalten.

Ingetdera slog in. Inget mer dramatiskt hände under dagen, annat än några akuta avstickare till buskarna. Samt att jag skulle locka en gammal tants näst intill icke-existerande hår. Med hårspolar. Sånt har jag bara sett på TV. Resultatet blev en utomordentlig besvikelse.

Min kropp har avvisat allt förutom vatten och cigaretter. Känner mig lite darrig. Ska gå o se om det finns något att äta.


Smell you later, fellow skankbags... I’m out.

posted by Bernie @ 4:49 PM