Cut Me Some Slack Dammit

Moraliskt Förfall i Skattesamhället

Varning: Lika bra att börja med en varning om att detta är ett argt inlägg. Så om det stör så läs ej.

(Ska nog medge att en av mina svaga punkter för att tappa besinningen och allt tålamod är just fiffel.) ;)

Ingen har väl undgått rapporteringen av somliga nya ministrars diverse ekonomiska fiffel. På nåt sätt har jag slutat att bli förvånad, det känns tyvärr som vardagsmat numera. Men jag tror ta mig sjutton att jag blir mer upprörd över allmänhetens reaktion och den totala bristen på självreflektion. Än mer upprörande är det fullkomliga blundandet för det faktum att fiffel och bidragsfusk bland det vanliga Svenssonfolket är utbrett bortom all rimlighetens gränser.

Jag vet att min bestörtning över fifflet ofta kan tolkas som att jag har en väldigt konservativ politisk hållning, men jag förespråkar verkligen och innerligt en gemensamt (skatte)finansierad välfärd. Jag vet också att om man ska ha ett generellt socialt skyddsnät så måste maskorna vara ganska stora för att omfatta alla. Just därför går jag i taket av att se allt förbannat fusk!

Mest upprörd blir jag nog av att så många inte tycker att de egentligen bryter mot någon (moralisk) lag när det ”bara” handlar om något litet bidrag eller en liten räkning. Men verkligheten är ändå så att fusk och fiffel är just fusk och fiffel. Allt ifrån att anlita svartjobbare, jobba svart (ännu värre om man dessutom stämplar), oberättigade bostadsbidrag (stå ensam på adress fastän man är flera), dra privata fakturor genom företag och föreningar, utnyttja föräldrapenning, låta bli att betala tv-licens… ja listan kan göras lång.

Har inte heller något överseende för alla som pekar fingret mot andra fastän de borde se till sig själva. Eller för dubbelmoralen som tar sig i uttryck av att det verkar vara mer moraliskt förkastligt att företagsledare och andra höginkomsttagare fifflar än den genomsnittlige Svensson… Det märks i både i media men framförallt bland gemene man. Allt fusk är att ta sig rätten att sätta sig över och utnyttja ett system som är till för att skydda de utsatta och sårbara för egen vinnings skull, oavsett om det handlar om miljonbelopp eller ”oskyldiga” bidrag.

Problemet är väl att alla ser sig som berättigade till sitt eget fusk, eftersom det bedöms i relation till sin egen livsstil och sociala identitet. För de allra flesta låter det obegripligt att redan rika fifflar med svindlande miljonbelopp eller anlitar svart arbetskraft. Men ett vårdbiträde som fuskar med bidrag urholkar lika mycket hon/han välfärden för dem som verkligen behöver den. Det finns inga ursäkter, bara dubbelmoral, girighet och bullshit.

För att legitimera sitt eget fusk finns (bland icke-överklass) en attityd att ”sparka uppåt och slicka neråt”, fastän man samtidigt tar från de fattiga (de i verkligt behov av det sociala skyddsnätet) och ger till de rika (sig själv). Att det är ok eftersom det finns de som är ännu rikare och fifflar ”på riktigt”… Det övergår mitt förstånd att folk inte ser paradoxen i sitt eget handlande och sina fördömanden.

Ett stort problem, som visserligen inte direkt är att bryta mot lagen, är att utnyttja välfärdssystemet när mer produktiva alternativ finns (där man skulle bidra till välfärden istället för att ta ifrån den) eftersom man helt enkelt ser sig som ”berättigad” till det då ”man betalar skatt”. (Det är dock en helt annan diskussion men som jag också tycker är helt sjukt!) Vad hände med hög arbetsmoral och moral i allmänhet?

Jag kan inte se det som annat är arrogans för alla dom som under hela sin livstid vigt sina liv åt och kämpat för att skapa medborgerliga rättigheter och för den välfärd som alltför många idag helt tar för given. Som ser det sociala skyddsnätet som någon sorts självklar rättighet som bara är att exploatera för egen vinning.

Detta är en av de få frågor där jag inte känner mig kapabel att ha något överseende eller förståelse… Vi har fortfarande ett samhälle där alltför många lever i fullständigt utanförskap och är helt utlämnade till ett socialt skyddsnät och mänsklig solidaritet. När någon exploaterar deras enda livlina och chans till ett värdigt liv, oavsett om personen är över- eller arbetarklass, kommer jag att fördöma det rakt av och fullt ut.

posted by Bernie @ 10:16 PM