Cut Me Some Slack Dammit

Livet Händer Nu

Ångrar jag det som har hänt? Ja, det gör jag. Jag säger alltid att det är bättre att göra något så att man sedan inte ångrar något man aldrig gjorde, aldrig vågade. Aldrig veta vad det kunde ha blivit. Jag tror på det. Men nu måste jag i alla fall säga att jag önskar att det här aldrig hade hänt.

Jag behövde verkligen inte det här. Det senaste året har varit omtumlande nog. Många positiva erfarenheter, mycket som har varit oerhört omtumlande, en del saker som har varit otroligt jobbiga. Allt det har hjälpt mig att börja kunna hitta mig själv. Jobbar hårt på att kunna känna mig tillfreds med att vara jag. Och jag vill gärna tro att jag tar små steg framåt.

Det känns som att jag halkade tillbaka lite, eller åtminstone bromsades. All den energi jag gav henne. All energi som jag tvingades och fortfarande måste använda för att hålla mig själv samman och tygla mina tankar. För att reda ut i mitt huvud vad som hände. Vad hon gjorde. Vad jag gjorde. Varför allt hände. Energin som krävdes för att känna efter om jag skulle våga öppna mig och släppa in henne. Energin som sögs ut när mitt hjärta började våga lita på någon igen. Energin det tog när hon velade fram och tillbaka och slutligen vände sig bort och gick. Jag hade behövt den energin för att gå vidare med att hitta mig själv, kunna pussla ihop alla utspridda fragment av erfarenheter som skulle kunna låta mig se och acceptera mitt jag.

Men jag inser ju att jag själv måste ta tillbaka kontrollen över vad min energi läggs på. Jag vet att jag ska vända mig bort och gå ifrån. Det som har hänt har hänt, ingen kan ändra det. Jag vet det och väljer att inte se tillbaka utan blicka framåt. Jag vill inte ödsla en sekund till på att älta något som var när livet finns precis framför mig och pågår oavsett om jag väljer springa ut och ta vara på nuet eller sitta o ruttna medan jag lever i det förflutna.

Ingen har sagt att livet ska vara lätt. Jag har gjort många misstag men jag vet att jag har lärt mig något från dem. Jag vet också att jag kommer att göra många fler misstag fram tills den dagen jag dör och kan bara hoppas på att de i slutändan gör mig till en klokare människa.

Livet kommer oundvikligen att fortsätta vara fyllt av smärta, sorg, farväl, saknad. Men det kommer också att finnas glädje, kärlek och framför allt hopp. Och jag känner hopp nu. Inför framtiden. Jag lever nu och är hungrig på livet. Jag är fortfarande ung och har hela livet framför mig. Kan välja att göra vad jag vill. Fortfarande ingenting som binder mig till något. Om jag ville skulle jag kunna köpa en enkelbiljett till landet långt borta och åka idag. Leta efter min skatt vid slutet av regnbågen. Kan inte låta bli att låta mig förtjusas över friheten jag fortfarande har och oändligheten av möjligheter som finns där ute.

Livet väntar på mig nu. Jag är redo att kliva ut och hitta min plats.

posted by Bernie @ 9:01 PM