Cut Me Some Slack Dammit

Spyr På Mitt Jobb

Avskyr mitt jobb så djupt att varenda liten nerv och cell i min kropp protesterar varje gång jag måste åka dit. Jag kan inte beskriva i ord vilken tärande ångest jag känner ända in i själen när jag vaknar på morgonen dagar då jag ska jobba.

Jag är inte kvalificerad för att jobba på det stället. Jag kan verkligen inte se vad jag skulle kunna göra annorlunda för att förändra eller förbättra situationen. Har aldrig någonsin på något tidigare arbete känt mig så maktlös. Jag känner hur jag drivs till mina yttersta gränser för vad jag klarar av.

Alla mår fruktansvärt dåligt. Det finns så mycket ångest, sorg, bitterhet och aggressioner. Psykoser och konflikter. Mental och fysisk misshandel.

Jag har försökt allt, tålamod, tydliga gränser, omsorg. Allt jag får tillbaka är dörrar slängda i ansiktet, blod spottat i ansiktet (bokstavligen), slag, skrik och diverse saker kastade på mig. För att inte tala om anhöriga som kommer och tar ut sina personliga frustrationer på mig och hotar med både det ena och det andra.

Jag vill inte vara en som ger upp och slutar. Vill kunna fortsätta att säga att jag har hög arbetsmoral. Förhoppningsvis ger även detta jobb mig en erfarenhet. Lite tjockare skinn på näsan. Men även om det i slutändan ger så kallad erfarenhet känns det som att det överhuvudtaget inte är värt all den energi jobbet suger ur mig. I synnerhet med tanke på den skitlön jag får.

Situationen blir definitivt inte bättre av att jag har haft meningsskiljaktigheter och diskussioner med alla mina högre chefer. För att uttrycka det milt. Kanske är det mest av den anledningen tänker jag bita ihop och jobba de tider jag har kvar. Vägrar ge upp och visa att jag inte klarar av det.

Så kort och gott, jag hatar mitt jobb. But I'm not a quitter...

posted by Bernie @ 9:08 PM