Bill O'Reilly är en av de mest lojala av Bush's lobbyister och propagandamaskin. En bufflig, arrogant, trångsynt, högerkonservativ, och riktigt obehaglig typ som lägger ord i munnen på och kör över sina gäster, och vars diskussionsteknik går ut på att skrika "shut up" och "you're studpid" till de som inte delar hans åsikter... Här gästar han David Letterman som åtmistone får ett par sekunders syl i vädret och hinner säga det som de flesta förnuftiga människor tycker; att Bill O'Reilly is 60% CRAP! Personligen tycker jag nog att han består av en ännu högre andel bullshit...
Jag har alltid trott att jag har haft en ganska fungerande och accurate både kurre-radar (kunna känna igen om asiat är adopterad eller inte) och gaydar...
Nu känns det som att jag har seglat in i Bermudatriangelns magnetfält som har slagit ut mina radarinstrument...
Kände mig allmänt arrogant och fördomsfull när jag häromdagen pratade med en kille i klassen som jag antagit var bög. (och ärligt, han e den mest femininina människa jag någonsin träffat, kille eller tjej...) Han påpekade ödmjukt att "jaha, men jag e inte homo..." Jag kände mig jättedum.
Likaså pratade jag med en koreansk kille som och antog att han var adopterad, men det var han inte...
Och faktiskt, det känns som något positivt. Både kurre-radarn och gaydarn "funktionerar" och bygger ju på att det finns normer och förutfattade meningar om hur en person är utifrån vissa kulturella och sociala (normerande) specifikationer. Och jag motsäter mig normer. Jag tycker att alla ska få vara precis som de är, utan att behöva katergoriseras in i något fack... och bli dömda som ett eller annat.
Men iaf... jag har alltid trott att jag har haft en begåvning att kunna läsa av människor, att jag haft nån typ av känslig empatisk förmåga. Och att det per någon typ av automation skulle innebära en välutvecklad kurre- och gayday. Men men, så fel jag kan ha. Hehe.
Jag har alltid varit medveten om att jag har ett ganska taskigt namn- och ansiktsminne (låter som en jobbig kombination, men det kanske e samma sak??), men numera börjar jag frukta att jag helt enkelt börjar förlora närminnet också...
Och nej, det är inte bara i samband med alkoholintag (tror jag, jag minns inte)... Även om minnet blir ännu sämre just då. Jag har helt enkelt börjat fråg mig om jag e dement eller bara alkis. Även om jag inte blir full som stryk får jag svårt att minnas människor jag träffar, saker som hänt och sagts.
Som igår kväll, personer i mitt sällskap påpekade att det var dags att ställa tillbaka klockan denna natt. Jag minns nu att jag tänkte "AHA, det visste jag inte, bra, nu ska jag komma ihåg att göra det". Men det gjorde jag inte. Jag väcktes av väckarklockan o hann börja göra mig iordning, sen läste jag ett meddelande från en annan som frågade om jag ställt tillbaka klockan. Och det var helt som bortblåst... Vad är det för fel på mig???
Ok, jag insett att jag inte är ung längre... Efter en utekväll/natt och ingen sömn var jag mycket nära att förlora medvetandet när jag slutligen kom hem igår eftermiddag. Kände mig helt död.
Sov ok inatt men känner mig fortfarande sliten.
Vad hände med den gamla goda tiden när man kunde leva loppan i två veckor i sträck utan att känna minsta antyda till trötthet??
"Under några veckor visar ActionAid den internationella fotoutställningen Positiva Liv på Etnografiska Museet i Stockholm.
Positiva Liv är en samling fantastiska fotografier som lyfter fram starka personliga berättelser om vad det innebär att leva med HIV/AIDS. Utställningen visades första gången i London -93 och har sedan dess utvecklats och turnerat runt om i världen. I Stockholm kommer över 200 fotografier att visas.
ActionAid har även visat utställningen i flera olika länder i Afrika och Asien som en del av arbetet att få igång en debatt om hur HIV påverkar människor inom familjen och i samhället.
Utställningen Positiva Liv fokuserar på HIV/AIDS i utvecklingsländer och vad sjukdomen innebär socialt och känslomässigt. Den utmanar attityder, schablonbilder och fördomar.
Utställningstid 7 september – 29 oktober" -actionaid.se
I tidigare inlägg fanns i listan en fråga om jag har några dåliga vanor... och svaret innehöll en så lång lista ett det helt enkelt får bli ett eget inlägg. Självinsikt :)
> Dricker för mycket > Röker > Luktar på allt > Skämtar bort besvärliga situationer > Svårt att sätta gränser > Kronisk misskötsel av mina kontaktlinser, samt överranvänder dem > Skjuter upp saker > Tenderar att få ticks (om det kan räknas som en ovana...) > Undviker konfrontationer > Visar aldrig att jag blir arg/upprörd/frustrerad förrän det samlas tillräckligt länge och jag helt enkelt får ett (oproportioneligt) aggressivt utbrott... > Intar för ofta medlarrollen och åsidosätter mina egna behov och känslor > Tenderar att vara kameleont för ofta och för mycket med människor jag inte känner väl > Tar en tugga av saker och lägger sedan tillbaka dem > Biter på nagelbanden > Impulsköper böcker > Säger mycket och många fula ord (bland vänner) > Tar ofta impulsiva (och okloka) beslut > Driver mig själv för hårt > Ser det jag vill se och blundar för det jag inte vill se (alltför ofta)
Listan kan nog komma att redigeras när jag lyckas putsa bort dåliga vanor, eller lägga till med fler när jag får större självinsikt ;)
Internet är tacksamt när man vill smita undan viktiga saker, typ en hemtenta. Hint hint. Borde just nu skriva så att tangentbordet glöder med en disciplin med stort D...
Men det är svårt att få ändan ur vagnen. Är dessutom helt slut efter ett 28-timmars pass på jobbet... Vill formelt tillåta mig själv att vara ledig ikväll, men med tanke på att halva tiden till inlämningsdatumet har gått och att jag är långtifrån halvvägs klar så känns det som att det inte är ok...
Snodde denna lista från Mary, det e tacksamt tidsfördriv :)
Vart är dina föräldrar födda? Sydkorea/Sydkorea/Stockholm/Danmark När kysste du en kille senast: Häromdan Har du hånglat med någon av samma kön: Åh ja... ;) Vilken kanal tycker du bäst om: Foxnews Channel(underhållande på ett skrämmande sätt) Jessica Alba eller Angelina Jolie: Jennifer Connelly Säger du dicken eller penis: Kuken Vad har du på dig just nu: Jeans och t-shirt Gör du slut på msn eller in real life: IRL Vem är sexigast Miss J eller Brad Pitt: Mr Pitt :) Trådlös telefon eller trådtelefon: Har aldrig funderat över det förut, men nu när frågan ställs så... trådtelefon faktiskt Kan du handla på en second hand butik: Jorå Piercing nånstans: öron (tidigare även naveln...) Vem är du förtjust i: Generellt? Har kommit fram till att det är 3 (stereo?)typer: feminina kvinnor av businesstypen, tjejer med feminin kropp och ansikte men med pojkaktig stil samt butchiga tjejer. Är du superduper full eller helt nykter: För det mesta någonstans lagom emellan... Negerläppar eller inga läppar alls: mittemellan? Jeans eller shorts: jeans Andvänder du puder foundation eller kastanievatten: huh? Vart fikar du helst? Vart som helst med trevligt sällskap. (Men iofs, det har blivit mycket HBTQ fik på sista tiden :) Vilken butik hittar du alltid nånting i? Bokaffärer Är du en klacksko-tjej eller en plattsko-tjej?: Både och Vinter eller sommar?: sommar! Vem står dig närmast? min hund Vem saknar du? Någon jag inte borde sakna. Vilket klädesplagg är ditt bästa köp? löpställ från newline Till vilket land skulle du vilja åka? Massor, men just nu Korea Vart ska du bo om 10 år? Det får framtiden utvisa... Hur lång tid ska det ta för en person att vara borta för att du ska börja bli orolig? beror helt på vem personen är och i vilket sammanhang, men är faktsikt inte särskilt orolig av mig som person Vilken låt va sommarplågan 2006?: Boten Anna? Vilken låt är den värsta sommarplågan någonsin? Vet inte, ketchup sången kanske Vart missar du ALDRIG att gå när du är i sthlm? mig själv? Har du någongång suttit vid telefonen och väntat?: Vill verkligen kunna säga nej, men det vore att ljuga... Bättre ångra nåt man gjort än nåt man inte gjort, sant eller falskt? Oh my God, SANT!! So go for it! :) Skulle du dö för den du älskar? Vet att det rätta på alla plan är att säga ja, och ett ja kommer instinktivt, men ärligt talat, jag vet faktiskt inte. Tyra banks eller janice dickinson?: Ingen tack. Alessandra Ambriosio eller Adriana Lima? Who?? Fjällräven, boomerang eller canada goose?: Fjällräven Vilken dricka är sååå 2006? Rött e konstant rätt :) Och öl. Världens bästa uppfinning: självbevarelsedriften Sport du är intresserad av: det e kul att titta på gymnastik Mammagris eller pappas lilla flicka? Mammagris Hur svarar du i telefonen?: "aaa, det är >>mitt namn<<" eller "hello" eller en fejkad identitet Hur lägger du på i telefonen? Enligt vänner utan avskedsfras, men det tror jag fortfarande inte på... ;) Kan man göra slut på ett bra sätt? ja, det kan man Kan man vara vän med sitt ex? Ja, det kan man också Har du blivit dumpad? Ja... Har du dumpat någon? Ja Har du någon dålig vana? Väldigt många, förtjänar ett eget inlägg :) Har du någon bra vana? Tränar gärna och ofta, äter hälsosamt (för det mesta) Skulle du kunna byta liv med någon, och i så fall med vem? Nja, för en dag möjligen... men vill gärna tro att gräset inte är grönare på andra sidan. Känns som att jag hellre vill lära mig att uppskatta mitt eget liv och ta tillvara på det. Är du duktig i skolan? Sporadiskt Kommer du ihåg första kyssen med din älskade? Ja
Varning: Lika bra att börja med en varning om att detta är ett argt inlägg. Så om det stör så läs ej.
(Ska nog medge att en av mina svaga punkter för att tappa besinningen och allt tålamod är just fiffel.) ;)
Ingen har väl undgått rapporteringen av somliga nya ministrars diverse ekonomiska fiffel. På nåt sätt har jag slutat att bli förvånad, det känns tyvärr som vardagsmat numera. Men jag tror ta mig sjutton att jag blir mer upprörd över allmänhetens reaktion och den totala bristen på självreflektion. Än mer upprörande är det fullkomliga blundandet för det faktum att fiffel och bidragsfusk bland det vanliga Svenssonfolket är utbrett bortom all rimlighetens gränser.
Jag vet att min bestörtning över fifflet ofta kan tolkas som att jag har en väldigt konservativ politisk hållning, men jag förespråkar verkligen och innerligt en gemensamt (skatte)finansierad välfärd. Jag vet också att om man ska ha ett generellt socialt skyddsnät så måste maskorna vara ganska stora för att omfatta alla. Just därför går jag i taket av att se allt förbannat fusk!
Mest upprörd blir jag nog av att så många inte tycker att de egentligen bryter mot någon (moralisk) lag när det ”bara” handlar om något litet bidrag eller en liten räkning. Men verkligheten är ändå så att fusk och fiffel är just fusk och fiffel. Allt ifrån att anlita svartjobbare, jobba svart (ännu värre om man dessutom stämplar), oberättigade bostadsbidrag (stå ensam på adress fastän man är flera), dra privata fakturor genom företag och föreningar, utnyttja föräldrapenning, låta bli att betala tv-licens… ja listan kan göras lång.
Har inte heller något överseende för alla som pekar fingret mot andra fastän de borde se till sig själva. Eller för dubbelmoralen som tar sig i uttryck av att det verkar vara mer moraliskt förkastligt att företagsledare och andra höginkomsttagare fifflar än den genomsnittlige Svensson… Det märks i både i media men framförallt bland gemene man. Allt fusk är att ta sig rätten att sätta sig över och utnyttja ett system som är till för att skydda de utsatta och sårbara för egen vinnings skull, oavsett om det handlar om miljonbelopp eller ”oskyldiga” bidrag.
Problemet är väl att alla ser sig som berättigade till sitt eget fusk, eftersom det bedöms i relation till sin egen livsstil och sociala identitet. För de allra flesta låter det obegripligt att redan rika fifflar med svindlande miljonbelopp eller anlitar svart arbetskraft. Men ett vårdbiträde som fuskar med bidrag urholkar lika mycket hon/han välfärden för dem som verkligen behöver den. Det finns inga ursäkter, bara dubbelmoral, girighet och bullshit.
För att legitimera sitt eget fusk finns (bland icke-överklass) en attityd att ”sparka uppåt och slicka neråt”, fastän man samtidigt tar från de fattiga (de i verkligt behov av det sociala skyddsnätet) och ger till de rika (sig själv). Att det är ok eftersom det finns de som är ännu rikare och fifflar ”på riktigt”… Det övergår mitt förstånd att folk inte ser paradoxen i sitt eget handlande och sina fördömanden.
Ett stort problem, som visserligen inte direkt är att bryta mot lagen, är att utnyttja välfärdssystemet när mer produktiva alternativ finns (där man skulle bidra till välfärden istället för att ta ifrån den) eftersom man helt enkelt ser sig som ”berättigad” till det då ”man betalar skatt”. (Det är dock en helt annan diskussion men som jag också tycker är helt sjukt!) Vad hände med hög arbetsmoral och moral i allmänhet?
Jag kan inte se det som annat är arrogans för alla dom som under hela sin livstid vigt sina liv åt och kämpat för att skapa medborgerliga rättigheter och för den välfärd som alltför många idag helt tar för given. Som ser det sociala skyddsnätet som någon sorts självklar rättighet som bara är att exploatera för egen vinning.
Detta är en av de få frågor där jag inte känner mig kapabel att ha något överseende eller förståelse… Vi har fortfarande ett samhälle där alltför många lever i fullständigt utanförskap och är helt utlämnade till ett socialt skyddsnät och mänsklig solidaritet. När någon exploaterar deras enda livlina och chans till ett värdigt liv, oavsett om personen är över- eller arbetarklass, kommer jag att fördöma det rakt av och fullt ut.
Kan inte vänta på att ett lämpligt tillfälle dyker upp för att citera en en sån klockren poetisk sanning som en väns pojkvän så klokt formulerat...
"Det är svårt att fokusera på det man gör när man bara tänker på det man känner."
Ja, är det inte sant så säg?
Det skulle kunna illustrera mitt tillstånd minst en gång dagligen...
Skulle gärna säga att så var fallet nu. Skriver på en hemtenta, eller försöker iaf, men det går inte särskilt mycket frammåt. Är väldigt disträ. Men det har nog mer att göra med att jag är väldigt trött och stressad kroppsligt snarare än emotionellt. Skulle vilja äta glass och titta på TV...
Ok, jag fick idag en påminnelse om mitt dåliga samvete över att inte bidra med någon aktiv handling för alla människor som lever i fattigdom, krig, förtryck, svält, sjukdomar, utebliven skolgång, barnprostitution... ja listan kan göras skrämmande lång.
Men ännu mer skrämmande är att den överväldigande majoriteten privilegierade människor i västvärlden inte tycks vara mer berörda av det än att spontant uttrycka att det är fruktansvärt när vi ser det på bild i media. Men är det inte så att det egentligen inte spelar någon roll om vi säger "usch så hemskt" eller "jag skiter i dem", om vi ändå inte gör något mer än så? Vilken skillnad gör det för en individ i nöd om jag verbalt uttrycker mitt medlidande eller förakt? --> INGENTING
Ok, så sedan jag blev stor nog att bestämma över någon typ av egen ekonomi så har jag varit medlem i och gett pengar månadsvis till Amnesty och Greenpeace. Vill absolut inte få någon cred för det, för det handlar inte om några stora summor och det borde vara något självklart för alla människor i Sverige. Snarare känner jag en frustration över att själv ibland använda det som en ursäkt för att inte göra mer... Visst, jag tror och vet att även lite pengar gör stor skillnad (i synnerhet om fler tänkte så), men jag lever fortfarande in en illusion av att lidande som finns långt borta inte berör mig, annat än mitt dåliga samvete.
Men det jag vill komma till är att jag blev stannad på gatan idag av en volontär från Läkare Utan Gränser som sökte fler medlemmar för finansiellt stöd. Jag kläckte ur mig något så j-la ignorant, nåt i stil med "jag e student, jag har inga pengar". Jag höll på att bita av mig tungan när jag hörde orden komma ur min egen mun. Blev äcklad av mig själv.
Har jag råd att ta en öl ute eller köpa ett paket cigaretter (eller vilken annan skit som helst typ kläder) har jag råd att ge en välgörenhetsorganisation 50 kronor i månaden... Allt annat är lögn. Och jag har en stark övertygelse om att de allra, allra flesta människorna har råd att donera en sån obetydlig summa. Titta på alla saker du äger och skriv en lista över alla utgifter du har och inköp du gör på en månad. Finns där verkligen ingenting som du kan avvara för att hjälpa någon annan är du en hemsk, bortskämd, ignorant, självisk och jävligt materialistisk prick! Låter kanske hårt, men det är svårt att se det på något annan sätt när andra inte har vatten, mat eller tak över huvudet...
Du, jag, alla vi i västvärlden utgör den arroganta överklassen idag, även om du kallar dig för vänsterpartistisk arbetarklass i Sverige. Kanske speciellt då.
En sak som jag har kommit fram till, eller snarare sakta förstått och numera också orkar inse. Någon har (överväger att använda ordet ljuga men det kanske är för starkt...) inte varit ärlig mot mig. Är undanhållande av sanningen eller en "förmildrande och redigerad version av sanningen" att ljuga? Kanske inte.
Jag tror inte att det gjordes för att såra mig, snarare tvärtom. Men när den ärliga versionen av sanningen i slutändan ändå kommer fram så är det mer sårande än att få höra hur det var från början. Jag kan inte låta bli att känna mig sårad igen... Hur den andra personen än har tänkt så känner jag mig mer värd av att få höra sanningen. Och det är alltid lättare att gå vidare från något efter att alla kort lagts på bordet. I stället för att inte kunna låta bli att undra över vad som var sant och vad som inte var det, varför vissa saker blev sagda och andra inte. Var jag inte värd mer? Betydde jag inte mer än att vifta undan med första bästa (och lättaste) förklaringen?
Men jag har lagt det bakom mig, oavsett hur modifierade och hur nära eller långt ifrån sanningen det som blev sagt var. När jag har erkänt för mig själv att jag har känt mig sårad länge, men bara inte velat erkänna det.
Just att bara kunna erkänna för mig själv öppnar för så mycket nytt och positivt. Jag orkar inse att jag förtjänar bättre, och har det nu. Jag har insett att jag inte tyckte att det var ok, det är lättare att gå ifrån det och se det fantastiska i det som finns framför mig just nu.
Någon är så underbar att trots att klockan är sent slagen strax kommer hit med hemlagad soppa... Det känns som att jag äntligen har kommit över en tröskel och vågar hoppas på framtiden. Och det är något som kittlar lite i magen... :)
Orkar inte planera för framtiden nu, vill bara njuta av att finnas här och nu, tillsammans med någon annan...
Jag drivs halvt till vansinne av en person som konstant konstaterar att världen består av en enda universell konspiration mot just honom. Han ser sig själv som ett kränkt offer och allt han säger dryper av bitterhet och består av fördömande av precis allt och alla.
Som en självproklamerad "smärtande konstnärssjäl" tror han sig besitta den högre sanningen som resten av oss dödliga och av civilisationen korrupterade befolkningen inte kan se. (Att han hela tiden droppar kulturella anektoter för att glänsa som bildad och intellektuell blir ganska pinsamt när man väl har insett att han är jävligt insnöad och korkad.)
Kan han vakna upp och inse att han är en patetisk, självupptagen, privilegierad och bortskämd jävla snorunge som egentligen bara lider av självömkan och div välfärdsproblem? Snälla! Den sanningen har han missat...
Får jag vara hemsk och föreslå att det bästa som skulle kunna hända honom är att få ett ordentligt kok stryk eller ett ligg.
Firade igår koreansk thanksgiving "Chusok" tillsammans med andra adopterade från Korea. Riktigt trevligt och kul!
Pratade länge med en kille som tidigare forskat på SU. Vi började först prata lite allmänt om genus och i synnerhet queerteori. Vi kom osökt in på att det är oproportionerligt många adopterade som är HBTQ jämfört med den övriga befolkningen. Bland adopterade och HBTQ är det något som de allra flesta nog märkt, men eftersom det tyvärr upplevs som inkorrekt att påstå det utan vetenskapligt belägg så är det inte något som offentligt konstaterats...
Det var otroligt glädjande att höra att han troligtvis (och förhoppningsvis!) kommer börja forska om just detta på den genusvetenskapliga institutionen på Södertörn i vår! Verkligen välbehövt och på tiden!
Något som han sa som jag tyckte var väldigt intressant och som blev lite av en aha-upplevelse är att Judith Butlers teorier om kön precis beskriver även de adopterades identitet och situation, då man bara byter ut kön mot ras. Och i den omfattning som jag har hunnit läsa Butler så stämmer det ju onekligen. Det är alltid så otroligt kul när någon presenterar en annan synvinkel och tolkning av texter som man innan aldrig funderat över! (På tal om Butler så kan jag överdrivet rekommendera Genus Ogjort, den är kort o gott fantastisk och grymt intressant, så köp den!!)
Ja shit, det var sjukt intressant att prata med honom om det här... någon som intresserar sig för just den aspekten inom havet av olika queerteorier. Dessutom e han så fruktansvärt skarp att en annan blir alldeles matt av beundran :) Och motiverad att fortsätta dyka ner i havet av queerteoretiska texter! Finns så sjukt mycket intressant att läsa...
Känner hur suget av att fortsätta läsa genus drar i mig... men jag har redan sagt mig själv att börja socionomprogrammet SNARAST möjligt. Kan ju alltid läsa andra genuskurser vid sidan om...
Jag börjar få verklig, intensiv beslutsångest... Var för bara ett par veckor sen ganska inställd på att flytta till Lund för att börja plugga där efter jul. Och det kändes ok. Helst av allt skulle jag vilja komma in här Sthlm och bo kvar. Men efter att ha insett att jag troligen inte kommer in så har jag sakta förlikat mig med tanken på att flytta.
(Jag vet att det är lika fånigt som det låter, men jag känner mig angelägen om att börja programmet nu eftersom man faktiskt inte blir yngre... jag har flackat omkring tillräckligt. Jag är trött på det. Jag har sagt det förut men menar det än mer nu, jag vill ha stabilitet och kontinuitet. Göra något som leder någonvart.)
Men som sagt, det tar så obeskrivligt emot att flytta. Det är så mycket som talar för att stanna. Ingenting som talar för att flytta (förutom utbildningen då, vilket onekligen väger tungt, dessvärre).
Det finns så mycket och många här jag inte vill lämna...
Hur har jag varit så blind så länge... men nu ser jag igen, och jag vill stanna.
Ibland känner jag verkligen en innerlig önskan att vara straight... (jag ber på förhand om ursäkt till alla mina systrar inom flat-kollektivet *blink* dettta är inget svek eller förnekan av min identitet) Men det finns så många underbara killar som alltid kommer att göra mig knäsvag och få mitt hjärta att mjukna...
Det finns vänskap på ett så djupt plan att jag kan se mig själv leva med honom. Och eftersom jag inte ryggar från sexuellt umgänge (ursäkta den kliniska klangen) med dem känns det så fånigt att allt som saknas är förälskelsen, pirret... helt enkelt det där lilla extra.
Jag vet, saker är som de är, men ibland kan jag faktiskt känna en sorg över att inte kunna ha en man som livspartner, att få gifta mig och skaffa barn tillsammans med.
Är jag onormal eller?
Jag älskar killar... kommer alltid att göra det...
Ok, sitter på bibblan (min kära granne) eftersom jag har en lynnig internetuppkoppling i mitt rum. Allmämnt misärigt IT-tillsånd alltså. Fick oväntade räkningar från olika försäkringsbolag som insisterar på att de ska vara betalda IDAG. Fan...
Känns som att leva på 90-talet att inte ha internet tillgängligt hemma dygnet runt. Var är vi på väg egentligen?!
